"Det tycks som att vi på kommunalområdet haft avtal som inte fungerat väl i förhållande till sysselsättningen. Då ska man se över dem."
Finansminister Anders Borg anser att kommunanställdas löner är för höga, han vill att kommunerna ska hålla igen i kommande löneöversyn. Självklart - här finns mycket att hämta, vi är ju så många!!! Och så länge vi har råd att jobba mindre än heltid är det ju helt klart att vi har för höga löner. (obs ironi!!)
Han anser också att kommunerna ska öka produktiviteten. Trots att jag tänker så det knakar, så kan jag inte förstå vad det är han menar med det. Vi kan ju inte skynda på mer med de aktiviteter vi gör, det är inte personalen som bestämmer hur länge kunderna/brukarna/boende vill stå i duschen, njuta av maten eller titta på TV.
Men det är klart att vi kan laga mer lättuggad mat så det går snabbare att äta, kanske bara ett lagat mål mat om dagen, övriga måltider kan bestå av näringsdryck som brukarna kan ta sej själv i bästa fall. Vi kan ju minska möjligheten till dusch till en gång varannan vecka ...
Allvarligt talat, kanske finns det någon tid att "spara", men den ska i så fall gå tillbaka till brukarna som återbäring.
- - -
Hur ska vi få kommande generationer av ungdomar att arbeta inom vård/omsorg om framtiden är lägre lön och sämre villkor, för att inte tala om obefintliga karriärmöjligheter.
Någon som vill läsa intervjun med finansminister Anders Borg, så finns den här

http://ka.se/index.cfm?c=96668#kommentarer

Tanken svindlar.
Filmen är en berättelse om hur Per trots många motgånger startade Glada Hudik. En berättelse om att tro på det man gör och tro på andras förmåga. En film om att stötta varandra i motgångar och att hitta rätt nivå i det man vill åstadkomma.
Filmen vädjar till känslorna och många tårar fälldes i salongen, men det kan man bjuda på.
Slutet gott, allting gott, och slutet var början på något nytt.

Ja men gå och se filmen själva!!!

"Hur många lingon finns det i världen

Alex, 27 är en stor egoist och har misslyckats med det mesta i livet. Han har en usel relation till sin flickvän och är dessutom arbetslös.

När han så äntligen får ett jobb på Hudiksvalls Kommun vet han inte riktigt vad han ger sig in i. Plötsligt befinner sig Alex som ledare för ett gäng utvecklingsstörda och dom får honom steg för steg att se livet med nya ögon. Alex inser att alla människor är lika värda och har samma möjlighetatt växa bara man visar förtroende och respekt. Alex inser också attensam inte är stark utan tillsammans med andra blir man stark.

Filmen bygger fritt på Glada Hudik-teatern och deras verksamhet som gjort sensationell succé såväl i Sverige som internationellt."

"Låt oss först och främst hoppas på att Japan skonas och att olyckorna gör minsta möjliga skador på människor och miljö. Men låt oss också hoppas att det inte tas till intäkt för en onyanserad diskussion hos oss. Ännu är det svårt att se på vilket sätt som händelserna i Japan har förändrat förutsättningarna för kärnkraftsproduktion i Sverige."

Nä det är inte jag tycker så, det är ledarskribenten i SvD i dag. Men samma synpunkter kommer från kärnkraftsindustrin - förstås!
Det är ju inte bara det att kärnkraftsverken är en stor risk i sej, vi har genom den outsinliga elkällan gjort oss fruktansvärt beroende av el. Hela Japan, nä kanske inte hela, men stor del av Japan står utan el. I Tokyo ransoneras elen, och man får använda ström några timmar i taget, så att alla får del. Tänk efter hur det skulle vara för oss om vi inte har obegränsad tillgång till elström alltid. !!!!
Detta är verkligheten i ett av världens rikaste länder, ett teknologiskt utvecklat sammhälle.
Nu hör jag på radion att konståkningsVM i Tokyo är inställt. Vilken katastrof!!
För de som bodde i de städer som raserats av jordbäbningen och spolats bort av flodvåg har förmodligen katastrof en annan innebörd.
Nu ska jag stänga av datorn, sätta på lite kaffevatten, för att sen ta bilen till Everta för att handla mat. Är jag priviligierad eller??

I tisdags var det ju internationella kvinnodagen. I Tranemo fanns det ingen tradition att manifestera denna dag, men några fantastiskt entusiastiska kvinnor drog igång på facebook. Fick ett enormt gensvar och över 300 kvinnor anmälde sej och ville delta i denna kväll. Helt otroligt!!!
På programmet denna dag stod stafettföreläsning där helt vanligt och ovanliga kvinnor deltog och föreläste. Först upp på scen var en dansgrupp som Mia jobbat med och som var jättemodiga när de tog scenen i besittning.
Sverige roligaste kassörska som jobbar i mataffär i Tranemo berättade om sitt jobb och efter det är jag nästan beredd att byta affär :)
Mia berättade om att föda barn i hemmet, det hade hon erfarenhet av. Sandra kåserade om hur hormonerna har påverkat hennes liv från barndomen till mogen ålder. Tranemo kommuns nya kommunchef Britt-Marie Börjesson presenterade sej. Maria sjöng två sånger av Marie Bergman. Caroline, som bl a har tagit sej rollen som mäklare i Uddebo, visade vart man kan nå med stark tro på sej själv och ett engagemang, för hennes del framför allt miljöengagemang.
"Vi som var med" hoppas att det blir ett årligen återkommande arrangemang.

Efter att ha suttit inne och tittat på Vasaloppet på TV lockades jag att gå ut i solen. Trodde kanske att jag skulle kunna hitta några vårtecken. Det var ju inte så kallt, bara omkring nollstrecket, men vinden var kall.
Jag gick en bit in i naturen, kanske skulle det finnas några små snödroppar som trotsade snön, men inte. Allt jag såg var snö, kristalliserad snö och lite gammalt fjolårsgräs.





Åkern var helt snötäckt och man kan se spår efter hare, rådjur och älg. Spår efter djuren kan man för övrigt se lite varstans i trädgården. Buskar som blivit tuggade på och som fått en helt ny form i vinter.



Men till slut hittade jag i alla fall lite av ett vårtecken. I syrenhäcken börjar bladen växa så smått. Så det finns hopp om vår i år också.

Då stod jag och vävde traslöpare i parti och minut. Vi hade fått en stor beställning från Hemtex på traslöpare och då räckte inte vardagarna till, utan vi fick jobba även på helgerna. Denna lördag var det jag som skulle väva. Jag stod med propparna i öronen för att stänga ute bullret från vävmaskinen. Men de stängde ute inte bara ljudet från vävmaskinen, utan även ljudet från radion som alltid stod på i bakgrunden. När jag skulle ta kaffepaus hörde jag radion, och då fick då höra vad som hänt dagen före.
Det var den dagen som Olof Palme mördades.

Då har jag ett hyfsat bredband igen då. Även om Telia inte har levererat sin utrustning för bredband och telefoni så går det att använda konkurrentens utrustning. Så nu har jag ingen ursäkt för utebliven uppdatering av bloggen.
Men i dag har jag ägnat hela dagen åt att städa. Nu så här i efterhand verkar det som jag har ett mindre palats när jag ska städa. Har hållit på hela dan, men bara hunnit med två rum! Snacka om att vara noggrann i arbetet. Hanna - du kan väl komma och hjälpa mej nästa helg, jag sparar resten till dess.

Tyvärr blir det alltför sällan nu för tiden. Eftersom jag har ett mobilt bredband med egen vilja är det lite opålitligt att påbörja en alltför omfattande uppdatering. I förmiddags hade jag förberett för lite nya bilder, och hade bra täckning på modemet. Men - just när jag höll på med att ladda upp bilder så hände något med signalstyrkan så det blev inga bilder. Om två veckor har jag fast bredband igen ....

Det stod att jag from 28 februari kommer att få posten senare än i dag (kl12.00), att Posten måste utveckla och anpassa verkasmheten, att brevvolymerna har minskat och att brevbärarnas utdelningsturer behöver justeras. Ja, men det är väl ok att man anpassar verksamheten efter verkligheten, det har jag absolut inget emot.
Men sen stod det: "Precis som i dag börjar postudelningen redan på morgonen, men jag delar ut post under en lite längre tid. När du får din post beror på var längs utdelningsturen du bor."
Då undrar jag; varför tar det längre tid att dela ut mindre mängd post? Kanske är det så att brevbäraren älskar sitt arbete så mycket att han/hon vill hålla på längre, och nu när brevvolymen inte är så stor, så måste man köra ännu långsammare för att dra ut på nöjet så länge som möjligt.
Jag missunnar absolut inte min brevbärare att ha roligt på jobbet, men hon/han kan väl dela ut posten först. Faktiskt trodde jag att det faktum att brevvolymen minskar leder till att jag får posten tidigare på dagen.
Suck - logistik!

I dag har jag planterat pelargonskott. Klippte ner de pelargoner som jag övervintrat och fick många nya plantor. Om hälften av dom överlever och blir till stora plantor, så räcker det för min del i sommar. Lite problem med var jag ska förvara dem, det är ju fullt i alla fönster redan. Hanna erbjöd sej att ta hand om dom i sin lägenhet, men med tanke på hur det gick med hennes odlingar förra året så såg jag det inte som ett alternativ. Det får bli bord framför fönstren och förhoppning om en tidig vår och sommar .....

Vid den här tiden på året är det många som summerar året som gått. Jag föredrar att se framåt och tänker därför försöka sia om vad som kommer att hända under 2011.

Januari - Hjalmar åker till USA och kommer förmodligen att stanna där till i sommar,  jag och Elin fyller år, fast inte på samma dag.
Februari - tänker jag nog hälsa på Elin och Rich i England.
Mars - har jag förmodligen bytt arbetsplats.
April - får jag fortsätta att jobba fackligt en dag i veckan. Borås djurpark öppnar för säsongen.
Maj - ytterligare två födelsedagar, Hjalmar och Hanna, Vårruset går av stapeln i Jönköping och jag tänker delta.
Juni - hoppas på nån bra konsert på Nya Ullevi, efter midsommar börjar min semester med kanonväder, och så kommer Hjalmar tillbaka till Sverige igen.
Juli - en del av semestern kommer jag förhoppningsvis att tillbringa i annat land (vilket??).
Augusti - kan jag börja flytta in i min nyinredda vind, cykelutflykt på banvallen nånstans, Tjejmilen i Stockholm, Calle fyller år.
September - får jag ett efterlängtat besök.
Oktober - kommer att bli den varmaste oktober på tio år.
November - dags att ut och resa igen, den här gången till en europeisk huvudstad.
December - blir det baluns till nyår.

Nästa år vid den här tiden ska jag utvärdera, och se vad som har blivit verklighet.

Hörde just en debatt på Aktuellt mellan vänsterns Josefin Brink och en moderat man från Arbetsmarknadsutskottet. Vänstern förordar en lag mot ofrivilligt deltidsarbete. Moderaten tycker att vi ska ta det på ett svenskt vis och gå långsamt fram. Han tycker dessutorm att man ska vara glad att "ha en fot inne på arbetsmarknaden".

Säg det till alla deltidsarbetande kvinnor inom vård och omsorg eller handel, säg det till den kvinna som efter 25 år på arbesmarknaden fortfarande är i stadiet att "ha en fot inne på arbetsmarknaden", dvs bara bli erbjuden deltidstjänster. Snacka om att kunna hålla balansen i många år.

Samtidigt visar det sej att inom områden inom handel där det är mest män anställda, t ex inom elektronikhandeln, där är det mer vanligt med heltid än deltid.

... som körde av vägen i Torsbo. Vill bara ha det sagt.
http://www.ut.se/nyheter/dalstorp/

Jag var på fullmäktigemöte i går. Vi skulle bland annat ta ett beslut om att kommunen skulle förbinda sej att årligen ta emot 40 i Sverige nyanlända personer. 40 personer! Till en kommun som vill växa, som har tomma lägenheter vilka man till och med överväger att riva eftersom ingen vill bo i dom! Detta kan väl inte vara ett svårt beslut att ta. Trodde vi! Men då steg en representant för SD upp i talarstolen och började svamla om förortsproblematik i Malmö, Stockholm och Göteborg. De pratade om hur mycket Sveriges generösa invandringspolitik kostar samhället .... ja ni vet det vanliga. "Fast jag äter utländsk mat", sa representanten, som också hoppades att det var griskött (och inte typ kyckling) i prinskorven på jultallriken som väntade fullmäktigeledamöterna efteråt.
Sverigedemokraten hann knappt ner från talarstolen innan representanter från övriga partier var uppe och ifrågasatte inlägget. I enighet yrkade samtliga andra partier bifall till kommunstyrelsens förslag.
Efter mötet firade vi den gamla svenska traditionen med Lucia.

Hurra! Det har snöat i natt igen! Då får jag även i dag glädjas åt att skotta mej ut till vägen, sopa bilen ren från snö och leta fram brevlådan i snödrivan.

Jag tycker verkligen inte om vinter och kyla. Snö betyder att jag varje gång jag ska åka nånstans måste börja med att skotta fram bilen, sopa av all snö som fallit sen sist och skrapa rutorna. Sen sätter jag mej i en kall bil och först efter nån mil har rutorna blivit rena från snö och is. Visst har jag garage, men dörröppningen är inte anpassad efter måtten på dagens bilar, alltså går det inte att köra in min bil utan att riskera att skrapa i sidorna i dörröppningen. Så det blir till att låta bilen stå utomhus. Ok, jag har motorvärmare, det hjälper ju en del i alla fall.
Men innan jag kommer ut till bilen måste jag skotta ut mej från huset. Så det är inte tal om att spontant åka iväg nånstans.
Vinter betyder också invasion av möss i mitt hus. Ja, invasion och invasion för resten, är kanske att ta i en smula. Men hittills denna vinter har jag fångat 4 st möss i fälla på övervåningen, och 1 st mus i soppåsen i köket. Ljudet av små gnagare i väggarna är vardagsmat, men det är inte nåt jag är överförtjust över i alla fall.
Nä, jag längtar verkligen till våren och sommaren, sol och värme. Jag har starkt funderat på att gå i ide några månader nu.

Har just sett TV-programmet "Ung och bortskämd". Tio ungdomar som inte gjort ett handtag i hela sitt liv, som blivit uppassade av föräldrarna. Ungdomar som tycker att det är äckligt att städa, skulle aldrig komma på att städa själva, men som inte har svårt att låta mamma och pappa städa efter dom. Ungdomar som tycker att två timmar är "fruktansvärt lång arbetsdag".
Man kan ju fråga sej vem som har lärt ungdomarna detta beteende. Föräldrarna som inte vågar säga nej, som vänder ut och in på sej för att deras barn inte ska behöva göra ett handtag vare sej hemma eller nån annan stans.
Vill bara säga till mina kära ungdomar - ni är världens bästa!!

Naturens utsmyckning, varje morgon nytt mönster.

---

---

Jaha ja, i dag ska jag åka till Ullared, och besöka GeKås. Det är Kommunal i Tranemo som har förlagt sitt medlemsmöte till en bussresa just till Ullared. Så på vägen ner ska vi diskutera framtida verksamhet för sektionen, sen shoppa loss på GeKås. Själv tänker jag se om jag hittar nåt spel (så att min familj har nåt att göra när dom kommer hit i jul och jag jobbar) och kanske ett pussel (eftersom jag gett bort dom gamla).

Tre mornar på raken nu har jag varit tvungen att skrapa vindrutan på bilen. Och det är verkligen inget nöje. Inte tar jag med det i räkningen när jag planerar morgonen heller, så det har blivit lite bråttom iväg till jobbet. Så nu är det väl dags att ta fram bilens överdrag, även kallat mössa.

Förra veckan var det prisutdelning i den fototävling som Tranemokommun och STT har anordnat i sommar. Tre kategorier - vatten, barn och relationer, tre pris i varje kategori. Av 271 inskickade bidrag valde juryn ut mitt bidrag som tredje prisi kategorin vatten! Tyvärr kunde jag inte själv hämta priset eftersom jag jobbade, så sonen åkte och hämtade det åt mej. Det var ju han som var med på bilden, så det passade ju att han representerade vid prisutdelningen. Bilder från detta event finns att skåda på http://www.tranemo.se/

 

Alla bilder som premierades kan man se på http://www.stthuset.com/ senaste tidningen (v 40).