Jag fick en kommentar ...

... på mitt förra inlägg.

"
Postat av: Tele2

Hej,

Vi på Tele2 hoppas att du nu fått igång ditt internet igen. Skulle du fortfarande behöva hjälp i ärendet får du gärna maila mig dina kunduppgifter samt information om vad det är som går fel, så återkommer jag till dig så fort som möjligt.

Med vänliga hälsningar

Ida Jönsson, Tele2

2010-10-01 @ 18:18:48 "

---

om dte verkligen är från Tele2 undrar jag hur dom tänkt att jag ska kunna maila om jag fortfarande har problem med internet!

Tillgång till mailfunktion förutsätter tillgång till internet, i alla fall i min otekniska värld.

Och jag har inte tillgång till internet än, tidigast på onsdag enligt kundtjänst på Tele2.

Fortsättning följer...

Nu ...

... går det bra att ringa till mej på min fasta telefon igen. Kenneth har fixat det i dag, och den här gången kopplade han ihop rätt snören :)

Fast nu har jag inget internet ...  

Ska återuppta kontakten med Tele2 och deras kundtjänst/tekniska support i morron.

Kryss

Man kan se vilka personer som fått kryss på valsedeln. Jag hade fått 10 kryss! Visste jag bara vilka det var skulle jag skriva och tacka! :)

Tiotusen



Jag looovar att du kommer att vinna nästa gång vi spelar. Snälla, kom igen nu!!
- Vem det var som vann? Hanna, förstås!

Snart telefon igen

Nu har Tele2 och jag äntligen gjort en överenskommelse. Den går ut på

1. Jag behöver inte betala för att få tillbaka min analoga telefonlinje (kallas också att portera tillbaka), Tele2 bjuder dessutom på avgiften för porteringen, eftersom de inte längre kan leverera bredbandstelefoni.

2. Att både Tele2 och jag har samma uppfattning om var jag bor, dvs att Dalstorp-Kärr är detsamma som Kärr-Dalstorp, fast i omvänd ordning så att säga.

Vad vi inte är överens om däremot, är att det kommer att ta upp till 30 dagar att portera tillbaka telefonen. Här är det dock Tele2 som har tolkningsföreträde, det är bara att finna sej i.

Sen har jag en överraskning till Tele2 - jag kommer nämligen att säga upp abonnemanget så fort jag kan ringa på min telefon igen. Nån som kan rekommendera ett bra och pålitligt telefonbolag?

Så, mina vänner, fram i början av oktober går det eventuellt att ringa på min fasta telefon igen. Ett tag i alla fall ....

Jag blir bara så trött ...

... på otillgänglig telefonsupport.
Mitt internet och min bredbandstelefon slutade fungera i söndags. Jag ringer supporten i dag, väntetid 50 minuter, och får veta att den kombination jag har (stadsnät och bredbandstelefon) inte ska fungera. Bevisligen har den gjort det sen i februari i år i alla fall, men nu är det slut på det roliga. "Jag ska koppla dej vidare så att du får ändra bredbandstelefon till vanlig telefon", sa Tobias, Patrik, Johan eller vad han nu hette.
OK, jag väntar, och väntar, och väntar - och blir slutligen nedkopplad. Ringer upp igen, kommer till fel person igen, och blir vidarekopplad. Väntetiden sägs vara 30-40 minuter. När det har gått 1 timme och 5 minuter lägger jag på, och ringer upp igen. Väntetiden sägs nu vara 10 minuter. Efter 45 minuter kommer jag fram till Jenny, eller Sofi, eller vad hon nu hette. Hon upplyser mej om att jag har kopplats fel och kopplar mej till någon Patrik, Johan eller Henrik. Han lyssnar på mej och ska undersöka om jag får ändra tillbaka bredbandstelefonen till analog telefon UTAN ATT BETALA NÅGOT FÖR DET.
Tele2 har sålt en tjänst till mej som inte ska fungera. Nu vill dom eventuellt ha betalt för att ta tillbaka tjänsten.
Och detta efter att ha suttit i telefonkö i nästan 3 timmar!!
Han ska ringa upp mej i morron igen för att ge mej besked. Jag säger bara det: Tele2 - om ni ska ha betalt för att ta tillbaka en tjänst som inte fungerar, då går jag till Plus!!!

Landvetter flygplats

Så var det dags för Hanna att resa till England. Fyra månader utan "Hej mamma!" i telefonen när hon är på väg till/från spårvagnen.
I två dagar vägde hon sin väska, varannan gång vägde den 21,3 kg eller nåt sånt, varannan gång 19,7 kg. Fram till 1 oktober får bagage inte väga mer än 20 kg på SAS. Efter detta datum är reglerna lite generösare. Men plocka i och stuva om, efter ett antal gånger, varav sista gången fem minuter innan vi åkte till flygplatsen, så var Hanna och väskan överens om innehållet.
En halvtimma efter planerad avfärd från Högsbo, dvs 5.25 i lördags morse åkte vi iväg genom ett nästan folktomt Göteborg. När vi passerade Götaplatsen var det några personer som var på väg till/från nånstans, för övrigt var det tomt.



Incheckningen på Landvetter gick snabbt, ingen övervikt på väskan.



"Frukost", sa Hanna. Café Göteborg låg nära till och vi tog varsin kaffe och macka.



Lite engelska pund är bra att ha när man kommer fram till Heathrow.



Så uppför rulltrappan för vidarebefordran till gaten.

I väntan på ...

... att Hanna ska säga "hej då" till sina kompisar. Sen ska vi sova en liten stund innan jag skjutsar henne till Landvetter fvb till London för en fyra-månaders-tripp till sin syster. Det blir early  mornning, efterson planet går kl 7.20 och Hanna ska ha lämnat sin väska senast 50 minuter innan.

Kastrups flygplats

I går skjutsade vi Elin till Kastrup. Hon skulle flyga därifrån till London. Trevlig utflykt, tänkte jag när jag lovade att jag skulle skjutsa henne. Vi kan ta det lugnt ner, stanna i Malmö en stund och se oss omkring. Malmö är ju en fin stad att flanera i, och vi hade ganska gott om tid.
Men naturen ville annat - höstens första storm angjorde västra och södra Sverige och det blåste och regnade hela dagen. Och inte lite heller!! Så det där med att flanera i Malmö gick i stöpet. Vi såg Turning Torso från bilen, och tack vare att jag har glastak i bilen så kunde även vi som satt i baksätet se toppen av huset.
Sen blåste vi över bron. Tur att vi tagit reda på vad det kostar att åka över - 185 kr, enkel resa. Så vi stack betalkortet i automaten och vips, så var jag 375 kronor fattigare. Det där med 185 kr var nog lite fel konstaterade vi.



På Terminal 2 var "bagdropen" redan öppen när vi kom, så Elin droppade Hannas 19,6 kg tunga väska. Hon passade på att väga sin egen handbagage också, 13,5 kg. Som tur är har EasyJet inga restriktioner när det gäller vikt på handbagage, bara man kan lyfta upp väskan i hyllan ovanför sätena. Och det kunde Elin, sa hon.



Så tog vi en fika på kaféet, skickade gratulationskort till Rich som fyller år i dagarna, sen gick vi åt var sitt håll.



- Nu dröjer det innan jag kommer tillbaka, sa Elin innan hon gick uppför trappan.
Jaja, då får vi väl komma och hälsa på framöver då! Vi ses snart Elin m fl!!




Blomsterprakt




På Gustaf Adolfs torg sålde man bland annat blommor. Det verkar ha varit goda tider för cyklamen


Medan hortensia



och clematis inte var lika lockande till inköp.

Göteborg i bilder







Pelargoner

Var ute och tittade till mina pelargoner i trädgården. Dom längtar efter sol!




London Eye





"Var vill du helst ...

... hälsa på mig, i soliga Los Angeles eller gråa (röda?) Falun?" frågar sonen i sin blogg, apropå att han söker till collage i USA till vintern. Frågan har inte ett enkelt svar, Hjalmar. Självklart vill jag gärna åka till Los Angeles, eller nån annan trevlig stad på västkusten i USA. Tanken på att tillbringa ett par veckor i solen är absolut tilltalande. Och eftersom jag aldrig varit i USA överhuvudtaget finns det mycket att utforska i denna stora kontinent. Det låter väldigt spännande, och jag kanske bokar biljett på en gång.

Men hälsa på dej, Hjalmar, det gör jag faktiskt helst om du bor i Falun. Lättare att ta sej dit, tågresan tar en dag. Jag kan säkert bo på ett bra vandrarhem, din syster kan tipsa om bra boende där. Dessutom var det länge sen jag var i Falun och det finns mycket att se där också - gruvan t ex.

Fast det är ju inte det som är huvudsaken, var jag vill komma till dej och hälsa på - det viktigaste är att du gör det du vill. Du kan ju alltid flytta till Falun sen :)

Två saker vill jag dock skicka med dej:
1. Lägg på några kol och försök fixa en bättre inkomst än veckopengen du får från pappa under hösten. (jag vet att du söker jobb, men ...)
2. I din presentation över dej själv ska du, förutom att du beskriver dej som "en nattuggla, jag vill ha mitt rum stökigt, jag lyssnar på rock och jag är blond och blåögd" tillägga att "mamma kommer också att bo här". (om du vill att jag ska komma och hälsa på dej, alltså ...)

Lycka till med framtiden, Hjalmar!!


Det är aldrig för sent

Hörde på radion i dag att Merlene Ottey ska starta i damernas stafett på 100 m på eruopamästerskapen. Hon har bytt land och tävlar nu för Slovenien. Första gången hon deltog i ett stort mästerskap var olympiska spelen i Moskva 1980. Det är 30 år sen!!!! Nu är hon 50 år och ser inget hinder för henne att fortsätta tävla.

Fram till 70-75 års ålder är det läge att träna på ganska hög nivå, och även upp i 80-85 års ålder är det bra att träna regelbundet.

Så jag med mina 58 år har många år kvar att träna upp mej. Förmodligen kommer jag aldrig att delta i nåt mästerskap, men Vårruset och andra lopp kommer även fortsättningsvis att locka mej. Närmast är "I Form-loppet" som går av stapeln i Göteborg den 2 september. Nån som hänger med??

http://www.expressen.se/sport/Friidrott/1.2077540/jag-kommer-att-fortsatta-tavla

Efter regnet ...








Cykelutflykt

Vi hade bestämt att vi skulle cykla banvallen mellan Vegby och Ulricehamn. Maria erbjöd sej att hämta mej, men jag var kaxig och sa att "nähä, jag cyklar till Gällstad också". Så jag gav mej iväg. Första anhalt var Everta där jag skulle köpa mej lite lunch. Det blev frallor, brie och en drickyouhurt. Uppför Gundlabo lier, växlade ner till lägsta växel, men inte ens det räckte. Halvvägs upp i backen insåg jag att det skulle gå snabbare om jag gick och ledde cykeln än om jag skulle fortsätta cykla. En bit gick jag, sen cyklade jag igen. Nästan i Torsbo bestämde jag att jag måste inta vätska, så jag stannade och drack lite vatten. ... För att bespara er detaljerna om den här delen av cykelutflykten så fortsätter jag raskt till Gällstad.



Väl framme i Gällstad så packar vi kylväska på kylväska, och flera kassar med mat och något att dricka. Det verkade som vi skulle äta och dricka hela resan till Ulricehamn... När vi var färdigpackade (!) startade vi resan. Vi hade väl hunnit ca 500 m, så upptäckte Ulrica att det var punka på hennes bakdäck. Bara att återvända till ursprunget, låna en cykel, packa om och ge sej av igen. Vi tog oss sen till Vegby, sisådär en 3 km eller så. Men nu var vi hungriga så vi bestämde oss för att inta vår lunch innan vi gav oss ut på banvallen.



Efter lunchen startade vi vår resa på banvallen mellan Vegby och Ulricehamn. Det var lättcyklat utan backar vare sej upp eller ner.

Så vi cyklade. Och cyklade. Tog paus då och då för att lätta på packningen som vi hade i kylväskorna. Och prata med varandra. Och lite kissepaus.
Det var en fantastisk eftermiddag med sol och lagom fartvind.
Sen kom vi fram till Bryggan i Uhamn.



Där tog vi varsin öl, och lite bilder.



Sen gav vi oss av hemåt igen. Och jag lovar att somliga av oss kände av att det var ett tag sen man satt på en cykel. Det blev mer och mer kännbart. Men en härlig resa hade vi ....







Kanske vi gör om utflykten nån gång framöver. Jag ska bara låta en viss kroppsdel ta lite paus.
Tack tjejer för en härlig eftermiddag-kväll.

Hästar, hästar ...

... och hundar. Det är vad livet handlar om hos Elin och Rich.


Billy var inte så förtjust i att behöva ta en ridlektion


Inte Rocky heller ...

Richard och Baz passar bättre ihop.

Medan Mae och hennes mamma hade det bra i hagen bredvid.

Elin tränade med "sin" häst.

Hemma igen

Ja, då var jag hemma igen och skriver på min egen dator med svenskt tangentbord, så då blir det till att vänja sej vid det då. Men nu har jag fått smak för detta med att resa på egen hand, så man vet aldrig när jag ger mej iväg igen. :) Tack Elin och Richard för att jag fick bo hos er den här gången!!

Fick skjuts till Oxford och tog flygbussen till Heathrow, samma väg som förra fredagen fast åt andra hållet. "Vilken terminal?" frågade busschauffören när han lastade in min väska i Oxford. Ja jösses, det har jag ingen aning om, så jag drog till med Central Bus Station, och det svaret accepterade chauffören, så han la min väska i bagageutrymmet och jag fick gå ombord. Väl framme på Heathrow gällde det att gå av vid rätt hållplats, och när vi kom till Central Bus Station kände jag igen mej, så då blev jag lugn.

Sen var det den där kilometern att gå fram till rätt avgångshall. Tog en chans och bestämde mej för att jag skulle gå till nr 3, och si - det var alldeles rätt. Checkade in väskan och gick igenom kontroller av både pass och mitt handbagage och mej själv. Sen var det bara att vänta till det var dags för ombordstigning.

Framme i Göteborg gick allt smidigt tills jag kom fram till den punkt i programmet som heter "hämta väska på transportbandet". Då hakade det upp sej lite grann. Min väska var nämligen inte med! Jag väntade och väntade och till slut var det bara tre väskor kvar på bandet. Tog mej en liten titt på en av dem, och det var ju min väska fast med ett rött band på handtaget. "DO NOT LOAD, CONTACT GATE, SEE OVER" stod det på bandet. Men någon följde inte uppmaningen vilket var tur för min del, väskan lastades ombord, och jag fick den till slut. Detta debakel kan ha berott på att jag inte hade namn och adress på väskan, inte vet jag????

Nu väntar målningsarbete igen här hemma, förhoppningsvis får jag lite handräckning endera dan här.

Sista dagen

i England for den har gangen. I morron bar det av hemat igen, tillbaka till mala hus, klippa gras och annat som hor sommar och semester till. Men innan dess ska vi ivag till Bicister Village for en del novandiga inkop, som t ex fodelsedagspresent till Tina. I gar hade vi fullt upp med att fixa lite i tradgarden, dvs Richard tog den lilla gaffeltraktorn och korde ivag diverse byggavfall som hamnat i deras tradgard, Elin och jag sag till att ograset minimerades, i alla fall i narheten av vagnen. Sen var det grillfest hela kvallen!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0