Tanken svindlar.
Filmen är en berättelse om hur Per trots många motgånger startade Glada Hudik. En berättelse om att tro på det man gör och tro på andras förmåga. En film om att stötta varandra i motgångar och att hitta rätt nivå i det man vill åstadkomma.
Filmen vädjar till känslorna och många tårar fälldes i salongen, men det kan man bjuda på.
Slutet gott, allting gott, och slutet var början på något nytt.

Ja men gå och se filmen själva!!!

"Hur många lingon finns det i världen

Alex, 27 är en stor egoist och har misslyckats med det mesta i livet. Han har en usel relation till sin flickvän och är dessutom arbetslös.

När han så äntligen får ett jobb på Hudiksvalls Kommun vet han inte riktigt vad han ger sig in i. Plötsligt befinner sig Alex som ledare för ett gäng utvecklingsstörda och dom får honom steg för steg att se livet med nya ögon. Alex inser att alla människor är lika värda och har samma möjlighetatt växa bara man visar förtroende och respekt. Alex inser också attensam inte är stark utan tillsammans med andra blir man stark.

Filmen bygger fritt på Glada Hudik-teatern och deras verksamhet som gjort sensationell succé såväl i Sverige som internationellt."

"Låt oss först och främst hoppas på att Japan skonas och att olyckorna gör minsta möjliga skador på människor och miljö. Men låt oss också hoppas att det inte tas till intäkt för en onyanserad diskussion hos oss. Ännu är det svårt att se på vilket sätt som händelserna i Japan har förändrat förutsättningarna för kärnkraftsproduktion i Sverige."

Nä det är inte jag tycker så, det är ledarskribenten i SvD i dag. Men samma synpunkter kommer från kärnkraftsindustrin - förstås!
Det är ju inte bara det att kärnkraftsverken är en stor risk i sej, vi har genom den outsinliga elkällan gjort oss fruktansvärt beroende av el. Hela Japan, nä kanske inte hela, men stor del av Japan står utan el. I Tokyo ransoneras elen, och man får använda ström några timmar i taget, så att alla får del. Tänk efter hur det skulle vara för oss om vi inte har obegränsad tillgång till elström alltid. !!!!
Detta är verkligheten i ett av världens rikaste länder, ett teknologiskt utvecklat sammhälle.
Nu hör jag på radion att konståkningsVM i Tokyo är inställt. Vilken katastrof!!
För de som bodde i de städer som raserats av jordbäbningen och spolats bort av flodvåg har förmodligen katastrof en annan innebörd.
Nu ska jag stänga av datorn, sätta på lite kaffevatten, för att sen ta bilen till Everta för att handla mat. Är jag priviligierad eller??

I tisdags var det ju internationella kvinnodagen. I Tranemo fanns det ingen tradition att manifestera denna dag, men några fantastiskt entusiastiska kvinnor drog igång på facebook. Fick ett enormt gensvar och över 300 kvinnor anmälde sej och ville delta i denna kväll. Helt otroligt!!!
På programmet denna dag stod stafettföreläsning där helt vanligt och ovanliga kvinnor deltog och föreläste. Först upp på scen var en dansgrupp som Mia jobbat med och som var jättemodiga när de tog scenen i besittning.
Sverige roligaste kassörska som jobbar i mataffär i Tranemo berättade om sitt jobb och efter det är jag nästan beredd att byta affär :)
Mia berättade om att föda barn i hemmet, det hade hon erfarenhet av. Sandra kåserade om hur hormonerna har påverkat hennes liv från barndomen till mogen ålder. Tranemo kommuns nya kommunchef Britt-Marie Börjesson presenterade sej. Maria sjöng två sånger av Marie Bergman. Caroline, som bl a har tagit sej rollen som mäklare i Uddebo, visade vart man kan nå med stark tro på sej själv och ett engagemang, för hennes del framför allt miljöengagemang.
"Vi som var med" hoppas att det blir ett årligen återkommande arrangemang.

Efter att ha suttit inne och tittat på Vasaloppet på TV lockades jag att gå ut i solen. Trodde kanske att jag skulle kunna hitta några vårtecken. Det var ju inte så kallt, bara omkring nollstrecket, men vinden var kall.
Jag gick en bit in i naturen, kanske skulle det finnas några små snödroppar som trotsade snön, men inte. Allt jag såg var snö, kristalliserad snö och lite gammalt fjolårsgräs.





Åkern var helt snötäckt och man kan se spår efter hare, rådjur och älg. Spår efter djuren kan man för övrigt se lite varstans i trädgården. Buskar som blivit tuggade på och som fått en helt ny form i vinter.



Men till slut hittade jag i alla fall lite av ett vårtecken. I syrenhäcken börjar bladen växa så smått. Så det finns hopp om vår i år också.