Det är aldrig för sent
Hörde på radion i dag att Merlene Ottey ska starta i damernas stafett på 100 m på eruopamästerskapen. Hon har bytt land och tävlar nu för Slovenien. Första gången hon deltog i ett stort mästerskap var olympiska spelen i Moskva 1980. Det är 30 år sen!!!! Nu är hon 50 år och ser inget hinder för henne att fortsätta tävla.
Fram till 70-75 års ålder är det läge att träna på ganska hög nivå, och även upp i 80-85 års ålder är det bra att träna regelbundet.
Så jag med mina 58 år har många år kvar att träna upp mej. Förmodligen kommer jag aldrig att delta i nåt mästerskap, men Vårruset och andra lopp kommer även fortsättningsvis att locka mej. Närmast är "I Form-loppet" som går av stapeln i Göteborg den 2 september. Nån som hänger med??
http://www.expressen.se/sport/Friidrott/1.2077540/jag-kommer-att-fortsatta-tavla
Fram till 70-75 års ålder är det läge att träna på ganska hög nivå, och även upp i 80-85 års ålder är det bra att träna regelbundet.
Så jag med mina 58 år har många år kvar att träna upp mej. Förmodligen kommer jag aldrig att delta i nåt mästerskap, men Vårruset och andra lopp kommer även fortsättningsvis att locka mej. Närmast är "I Form-loppet" som går av stapeln i Göteborg den 2 september. Nån som hänger med??
http://www.expressen.se/sport/Friidrott/1.2077540/jag-kommer-att-fortsatta-tavla
Efter regnet ...
Cykelutflykt
Vi hade bestämt att vi skulle cykla banvallen mellan Vegby och Ulricehamn. Maria erbjöd sej att hämta mej, men jag var kaxig och sa att "nähä, jag cyklar till Gällstad också". Så jag gav mej iväg. Första anhalt var Everta där jag skulle köpa mej lite lunch. Det blev frallor, brie och en drickyouhurt. Uppför Gundlabo lier, växlade ner till lägsta växel, men inte ens det räckte. Halvvägs upp i backen insåg jag att det skulle gå snabbare om jag gick och ledde cykeln än om jag skulle fortsätta cykla. En bit gick jag, sen cyklade jag igen. Nästan i Torsbo bestämde jag att jag måste inta vätska, så jag stannade och drack lite vatten. ... För att bespara er detaljerna om den här delen av cykelutflykten så fortsätter jag raskt till Gällstad.
Väl framme i Gällstad så packar vi kylväska på kylväska, och flera kassar med mat och något att dricka. Det verkade som vi skulle äta och dricka hela resan till Ulricehamn... När vi var färdigpackade (!) startade vi resan. Vi hade väl hunnit ca 500 m, så upptäckte Ulrica att det var punka på hennes bakdäck. Bara att återvända till ursprunget, låna en cykel, packa om och ge sej av igen. Vi tog oss sen till Vegby, sisådär en 3 km eller så. Men nu var vi hungriga så vi bestämde oss för att inta vår lunch innan vi gav oss ut på banvallen.
Efter lunchen startade vi vår resa på banvallen mellan Vegby och Ulricehamn. Det var lättcyklat utan backar vare sej upp eller ner.
Så vi cyklade. Och cyklade. Tog paus då och då för att lätta på packningen som vi hade i kylväskorna. Och prata med varandra. Och lite kissepaus.
Det var en fantastisk eftermiddag med sol och lagom fartvind.
Sen kom vi fram till Bryggan i Uhamn.
Där tog vi varsin öl, och lite bilder.
Sen gav vi oss av hemåt igen. Och jag lovar att somliga av oss kände av att det var ett tag sen man satt på en cykel. Det blev mer och mer kännbart. Men en härlig resa hade vi ....
Kanske vi gör om utflykten nån gång framöver. Jag ska bara låta en viss kroppsdel ta lite paus.
Tack tjejer för en härlig eftermiddag-kväll.
Väl framme i Gällstad så packar vi kylväska på kylväska, och flera kassar med mat och något att dricka. Det verkade som vi skulle äta och dricka hela resan till Ulricehamn... När vi var färdigpackade (!) startade vi resan. Vi hade väl hunnit ca 500 m, så upptäckte Ulrica att det var punka på hennes bakdäck. Bara att återvända till ursprunget, låna en cykel, packa om och ge sej av igen. Vi tog oss sen till Vegby, sisådär en 3 km eller så. Men nu var vi hungriga så vi bestämde oss för att inta vår lunch innan vi gav oss ut på banvallen.
Efter lunchen startade vi vår resa på banvallen mellan Vegby och Ulricehamn. Det var lättcyklat utan backar vare sej upp eller ner.
Så vi cyklade. Och cyklade. Tog paus då och då för att lätta på packningen som vi hade i kylväskorna. Och prata med varandra. Och lite kissepaus.
Det var en fantastisk eftermiddag med sol och lagom fartvind.
Sen kom vi fram till Bryggan i Uhamn.
Där tog vi varsin öl, och lite bilder.
Sen gav vi oss av hemåt igen. Och jag lovar att somliga av oss kände av att det var ett tag sen man satt på en cykel. Det blev mer och mer kännbart. Men en härlig resa hade vi ....
Kanske vi gör om utflykten nån gång framöver. Jag ska bara låta en viss kroppsdel ta lite paus.
Tack tjejer för en härlig eftermiddag-kväll.
Hästar, hästar ...
... och hundar. Det är vad livet handlar om hos Elin och Rich.
Billy var inte så förtjust i att behöva ta en ridlektion
Inte Rocky heller ...
Richard och Baz passar bättre ihop.
Medan Mae och hennes mamma hade det bra i hagen bredvid.
Elin tränade med "sin" häst.
Billy var inte så förtjust i att behöva ta en ridlektion
Inte Rocky heller ...
Richard och Baz passar bättre ihop.
Medan Mae och hennes mamma hade det bra i hagen bredvid.
Elin tränade med "sin" häst.
Hemma igen
Ja, då var jag hemma igen och skriver på min egen dator med svenskt tangentbord, så då blir det till att vänja sej vid det då. Men nu har jag fått smak för detta med att resa på egen hand, så man vet aldrig när jag ger mej iväg igen. :) Tack Elin och Richard för att jag fick bo hos er den här gången!!
Fick skjuts till Oxford och tog flygbussen till Heathrow, samma väg som förra fredagen fast åt andra hållet. "Vilken terminal?" frågade busschauffören när han lastade in min väska i Oxford. Ja jösses, det har jag ingen aning om, så jag drog till med Central Bus Station, och det svaret accepterade chauffören, så han la min väska i bagageutrymmet och jag fick gå ombord. Väl framme på Heathrow gällde det att gå av vid rätt hållplats, och när vi kom till Central Bus Station kände jag igen mej, så då blev jag lugn.
Sen var det den där kilometern att gå fram till rätt avgångshall. Tog en chans och bestämde mej för att jag skulle gå till nr 3, och si - det var alldeles rätt. Checkade in väskan och gick igenom kontroller av både pass och mitt handbagage och mej själv. Sen var det bara att vänta till det var dags för ombordstigning.
Framme i Göteborg gick allt smidigt tills jag kom fram till den punkt i programmet som heter "hämta väska på transportbandet". Då hakade det upp sej lite grann. Min väska var nämligen inte med! Jag väntade och väntade och till slut var det bara tre väskor kvar på bandet. Tog mej en liten titt på en av dem, och det var ju min väska fast med ett rött band på handtaget. "DO NOT LOAD, CONTACT GATE, SEE OVER" stod det på bandet. Men någon följde inte uppmaningen vilket var tur för min del, väskan lastades ombord, och jag fick den till slut. Detta debakel kan ha berott på att jag inte hade namn och adress på väskan, inte vet jag????
Nu väntar målningsarbete igen här hemma, förhoppningsvis får jag lite handräckning endera dan här.
Fick skjuts till Oxford och tog flygbussen till Heathrow, samma väg som förra fredagen fast åt andra hållet. "Vilken terminal?" frågade busschauffören när han lastade in min väska i Oxford. Ja jösses, det har jag ingen aning om, så jag drog till med Central Bus Station, och det svaret accepterade chauffören, så han la min väska i bagageutrymmet och jag fick gå ombord. Väl framme på Heathrow gällde det att gå av vid rätt hållplats, och när vi kom till Central Bus Station kände jag igen mej, så då blev jag lugn.
Sen var det den där kilometern att gå fram till rätt avgångshall. Tog en chans och bestämde mej för att jag skulle gå till nr 3, och si - det var alldeles rätt. Checkade in väskan och gick igenom kontroller av både pass och mitt handbagage och mej själv. Sen var det bara att vänta till det var dags för ombordstigning.
Framme i Göteborg gick allt smidigt tills jag kom fram till den punkt i programmet som heter "hämta väska på transportbandet". Då hakade det upp sej lite grann. Min väska var nämligen inte med! Jag väntade och väntade och till slut var det bara tre väskor kvar på bandet. Tog mej en liten titt på en av dem, och det var ju min väska fast med ett rött band på handtaget. "DO NOT LOAD, CONTACT GATE, SEE OVER" stod det på bandet. Men någon följde inte uppmaningen vilket var tur för min del, väskan lastades ombord, och jag fick den till slut. Detta debakel kan ha berott på att jag inte hade namn och adress på väskan, inte vet jag????
Nu väntar målningsarbete igen här hemma, förhoppningsvis får jag lite handräckning endera dan här.
Sista dagen
i England for den har gangen. I morron bar det av hemat igen, tillbaka till mala hus, klippa gras och annat som hor sommar och semester till. Men innan dess ska vi ivag till Bicister Village for en del novandiga inkop, som t ex fodelsedagspresent till Tina. I gar hade vi fullt upp med att fixa lite i tradgarden, dvs Richard tog den lilla gaffeltraktorn och korde ivag diverse byggavfall som hamnat i deras tradgard, Elin och jag sag till att ograset minimerades, i alla fall i narheten av vagnen. Sen var det grillfest hela kvallen!!
